Denna stol tillverkades för Stockholmsutställningen 1930, och det är mycket troligt att Gunnar Asplund, utställningens chefsarkitekt, var inblandad i dess tillkomst. Många av utställningens evenemang ägde rum utomhus, och särskild omsorg lades vid utformningen av trädgårdsmöbler, blomkrukor och lyktstolpar. Stolens karakteristiska breda fot, som hindrar den från att sjunka ner i gruset, kunde också återfinnas på de upphöjda blomsterbäddarna som delade den så kallade Festplatsen.

Över tretusen exemplar av stolen tillverkades för utställningen. Två olika företag stod för produktionen, Borensbergs Mekaniska Verkstad och Iwan B. Giertz. Även om Asplund övervakade designen av allt, från byggnader och grafik till möbler, har stolarnas proveniens aldrig kunnat bevisas till fullo.

Stolarna som användes på utställningen, utan armstöd eller med armstöd och djup sits, var gjorda av behandlat stål och ek. Tallum kommer att tillhandahålla en version med galvaniserad stålram, läkt i massiv ek och aluminiumnitar.

Köp kollektionen här.

Gunnar Asplund var en av de ledande gestalterna inom skandinavisk arkitektur under första hälften av 1900-talet. Han föddes i Stockholm och utbildades på Arkitekturskolan vid Kungliga Tekniska Högskolan år 1905. Avgörande för han arbete blev en lång resa i Italien som han genomförde år 1914. Året därpå kom hans genombrott när han tillsammans med Sigurd Lewerentz vann första pris i den internationella arkitekturtävlingen för utformningen av en ny kyrkogård (Skogskyrkogården) i Stockholm. I Skogskapellet (1920), Skogskyrkogårdens första kapell, blandade Asplund folkligt bildspråk och klassiska motiv.

Med de två raffinerade projekten Villa Snellman (1918) och Lister härads tingshus (1921) distanserade sig Asplund en gång för alla från den nationalromantik som präglat hans tidigare verk. Skandiabiografen (1923), belägen i en byggnad uppförd på 1850-talet, påvisar tydligt hans fascination för den arkitektoniska promenaden och spelet mellan in- och utsida. Samma fascination lämnade sitt avtryck på Stockholms stadsbibliotek (1928) vilket av många betraktas som ett mästerverk från den nyklassicistiska eran. 

År 1930 verkade Asplund som huvudarkitekt för Stockholmsutställningen vilken markerar modernismens genombrott i Sverige. Under de följande åren utvecklade han sin särskilda tolkning av modernismen, förkroppsligad av Bredenbergs varuhus (1935), Statens bakteriologiska laboratorium (1937) och hans eget sommarhus, Stennäs (1937). Strax före sin förtidiga död 1940 färdigställde Asplund två av sina viktigaste och mest personliga verk, Rådhusannexet i Göteborg (1937) och Skogskrematoriet (1940).